Månad: januari 2016
Jag vet inte vem jag är men jag vet vad jag vill och det räcker ganska långt
Hej kompisar! Äntligen tisdagkväll. Äntligen lite mildare ute. Äntligen är syrran på plats i Linköping. Äntligen känns allt lite bättre. Ja. För ibland när man inte kan se vart allt är påväg eller varför man gör det man gör, då är det viktigt att veta vart det kommer att ta en. Vad man vill. Sikta mot målet, gör misstag, gör framsteg, spåra ur och ha kul och så kommer man till slut nå det. Eller kanske något helt annat, mycket bättre.
Vi hade ett trevligt dygn i Linköping från lördag till söndag, därmed en bild från en engelsk pub som hette ”Horse & Hound”. Så mysig, med god öl trots att jag ju inte gillar öl. Pratade om allt och inget. Om framtiden, om intressanta grejer, om resor. Och så vidare. Den puben bestämde vi skulle bli stamstället vid varje besök i Linkan.
Pirriga, sommarvarma, en-gång-i-livet-kvällar
Detta var en sådan. Insparksfestivalskvällen. Åh. Vill ha sommar. 
”Men saker är ändå bra och okej men om det mot förmodan inte skulle vara bra eller okej så är det okej det med”
Levande död efter tentan idag. Kallt så man smäller av dessutom. Och så börjar ny termin imorgon. Vet inte vad jag ville säga, egentligen, mer än att det är SÅ skönt att denna omtentavecka är över. Och att dagens höjdpunkt, förutom megafrukost imorse, var när jag fick en vink och ett ”ha en jättebra kväll!” från en glad Coop-anställd när jag handlat klart. Såna småsaker alltså!
Utöver detta säger jag peace out, sov gott och tänk lite extra på vad rubriken säger.
Ja tack
Skulle gärna byta mekanikplugg mot detta ikväll. 
Wintery views
Tog mig själv en morgontur runt Munksjön idag. Några tappra solstrålar letade sig fram. Detta var en sån dag då jag inte fokuserade på att springa fort eller prestera, utan på att ta det lugnt, njuta av friheten, av luften och av helgen. Så kom man hem som en ny människa och hinkade i sig många koppar kaffe! 
Som ett höstlöv i vårens första flod
Mycket nu. Mycket men ändå lite. Innan allt liksom tagit fart. Skolan börjar på måndag. Har dock varit i Jkpg sen fem dagar och tentapluggat. Känt mig lite rotlös. Men ändå hoppfull. Taggad. Det är så kallt och mörkt men vetskapen om att VÅREN väntar gör det uthärdligt. Kollar på gamla bilder och blir så där nostalgisk som jag har så lätt för att bli. Från vårar och somrar. Från januari förra året, då man var fadder för första gången. ETT ÅR sedan. Sjukt. Men skönt ibland, när tiden går så nya saker kan komma ens väg. Några erfarenheter rikare.
Idag flyttar syrran till Umeå och blir läkarstudent. Jag har processat det i hjärnan länge nu, men tycks ändå inte greppa det. Som någon sa så kommer vi ju ändå inte kunna ses varje helg, varje dag, oavsett var vi pluggar. Är i alla fall jäkligt stolt över den människan. Tänk att jag får kalla henne min syster.
Det är fint väder idag förresten. Gå ut och njut, i alla fall några sekunder! Och ha det gött!
UPDATE
Så…jag vet att mitt ”sidhuvud” här på bloggen inte synts på sistone (inte för mig i alla fall) vilket varit väldigt irriterande. Så nu, istället för att försöka fixa den gamla bestämde jag för att ta en ny! Den nya svartvita är från sommaren 2014, tagen i Fjällbacka. Gillar den för vet hur glad jag var just då, glad och pirrig och hade ingen aning om hur framtiden såg ut.
The queen of everything
Alltså. Saker går inte alltid min väg. Men nu äntligen lönade sig mitt hårda arbete. Efter en gårdag med tenta och i berg-och dalbane-style fick jag två oväntat goda besked idag. FATTA vad glad man blir. Varför ger man sig inte en klapp på axeln lite oftare? Vi duger, vi klarar det, bara vi jobbar för det. Så imorse satte jag på pepp-musiken, gjorde världens lyxfrulle och tog fram detta underlägg som syrran gav mig i julklapp, och som ju passade väldigt bra in i sammanhanget.
Nu är det mekanikplugg med energidryck för hela pengen. Ha en go kväll hörni!
Vad som händer i vår del av stan
Vilka veckor det varit. Julledigheten har känts som ett litet liv i sig. Hängt med syrran, träffat fina kompisar, blivit lite för onykter, gråtit, skrattat, försonats. Nu är jag mer än redo, lämnat gamla grubbel-moln och ska ta mig an vårterminen. Ja!!!
För min fantastiska systers del hoppas jag hon får det bra med sina studier och allt kring det. Så stolt över henne, att hon följer sin dröm. Levande bevis på att allt går om man vill.
❤️
Victoria Sege 