17 grader varmare så man kan få detta tack

 

Annonser

Jag vet inte vem jag är men jag vet vad jag vill och det räcker ganska långt

Hej kompisar! Äntligen tisdagkväll. Äntligen lite mildare ute. Äntligen är syrran på plats i Linköping. Äntligen känns allt lite bättre. Ja. För ibland när man inte kan se vart allt är påväg eller varför man gör det man gör, då är det viktigt att veta vart det kommer att ta en. Vad man vill. Sikta mot målet, gör misstag, gör framsteg, spåra ur och ha kul och så kommer man till slut nå det. Eller kanske något helt annat, mycket bättre.

Vi hade ett trevligt dygn i Linköping från lördag till söndag, därmed en bild från en engelsk pub som hette ”Horse & Hound”. Så mysig, med god öl trots att jag ju inte gillar öl. Pratade om allt och inget. Om framtiden, om intressanta grejer, om resor. Och så vidare. Den puben bestämde vi skulle bli stamstället vid varje besök i Linkan.

unnamedunnamed

”Men saker är ändå bra och okej men om det mot förmodan inte skulle vara bra eller okej så är det okej det med”

Levande död efter tentan idag. Kallt så man smäller av dessutom. Och så börjar ny termin imorgon. Vet inte vad jag ville säga, egentligen, mer än att det är SÅ skönt att denna omtentavecka är över. Och att dagens höjdpunkt, förutom megafrukost imorse, var när jag fick en vink och ett ”ha en jättebra kväll!” från en glad Coop-anställd när jag handlat klart. Såna småsaker alltså!

Utöver detta säger jag peace out, sov gott och tänk lite extra på vad rubriken säger. 

  
   

Wintery views

Tog mig själv en morgontur runt Munksjön idag. Några tappra solstrålar letade sig fram. Detta var en sån dag då jag inte fokuserade på att springa fort eller prestera, utan på att ta det lugnt, njuta av friheten, av luften och av helgen. Så kom man hem som en ny människa och hinkade i sig många koppar kaffe!    
 

Som ett höstlöv i vårens första flod

Mycket nu. Mycket men ändå lite. Innan allt liksom tagit fart. Skolan börjar på måndag. Har dock varit i Jkpg sen fem dagar och tentapluggat. Känt mig lite rotlös. Men ändå hoppfull. Taggad. Det är så kallt och mörkt men vetskapen om att VÅREN väntar gör det uthärdligt. Kollar på gamla bilder och blir så där nostalgisk som jag har så lätt för att bli. Från vårar och somrar. Från januari förra året, då man var fadder för första gången. ETT ÅR sedan. Sjukt. Men skönt ibland, när tiden går så nya saker kan komma ens väg. Några erfarenheter rikare.

Idag flyttar syrran till Umeå och blir läkarstudent. Jag har processat det i hjärnan länge nu, men tycks ändå inte greppa det. Som någon sa så kommer vi ju ändå inte kunna ses varje helg, varje dag, oavsett var vi pluggar. Är i alla fall jäkligt stolt över den människan. Tänk att jag får kalla henne min syster. 

Det är fint väder idag förresten. Gå ut och njut, i alla fall några sekunder! Och ha det gött!