Så får jag känna att jag lever

Ja hörni. Vilken resa den senaste veckan har varit. En resa som inte alls blev som planerat. 

Jag skulle varit fadder åt de nya internationella studenterna. Det var jag också, i en enda dag. En dag fylld av glädje, skratt, nervositet och förväntan. En kväll på Akademien som blev en natt på sjukhus. Av en okänd anledning klappade jag ihop på house-golvet, inte på grund av alkohol, och blev medvetslös och fick kramper. Som tur var har jag jordens finaste kompisar som tog hand om mig och ringde ambulans. 

Förutom en fruktansvärd ”träningsvärk” som förföljt mig ända sen dess är jag som återställd. Men ansvaret som fadder fick jag lägga åt sidan. Det känns oerhört tråkigt, så som jag såg fram emot det. Men ändå glad för det jag hann vara med på. För att inte tala om insparksfestivalen i fredags. Helt sjukt. Campus blev till en festival ground i den varma sommarkvällen. 

Så, allihop, saker blir aldrig som man tänkt sig. Men har man tur blir det ändå bra till slut. 

   
    
    
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s